Trött….

…. och utmattad och jag känner mig precis som hunden på bilden. 6359279773703196621432195854_puppytirednotextJag har i allafall fått ordning på blodtrycket som var alldeles för högt och upp blodvärdet en bit, det var alldeles för lågt. Så ur den aspekten går det åt rätt håll. Prover visar inte på något dödligt eller allvarligt och det känns skönt. Sömnen fungerar hyfsat för det mesta. Dock ska jag undvika gluten och det ska väl inte vara så svårt. Det har jag ju till och från även gjort tidigare eftersom värken i kroppen minskar då. Jag julstökar inte speciellt mycket – det blir ju jul ändå. Jag hittade också en mycket bra text på Välbefinnandebloggen. Den handlar om utmattningssyndrom. Du kan läsa om sjukdomen här

Det som är mest påtagligt är att jag stavar fel, ser inte att det blir tokigt fast jag kollar. Tappar bokstäver och vänder på ord, trots att jag lusläser det jag skriver. Därför kanske det inte blir så mycket bloggande just nu. Det beror på om nånting roligt händer omkring mig, för mera sjukdom vill jag inte skriva om.

Annonser

28 reaktioner på ”Trött….

  1. Jag har funderat på hur du har det, om du jobbar, om du är hemma julbakar, eller kanske bara vilar? Det är tufft att inte vara pigg och orka det man vill. Krya på dig!
    Kram

    • Tack Matts för att du/ni tänker på mej. Det är sån konstig känsla när man inte känner igen sig själv och att det man vill bara inte går
      Kram

    • Jag gör mitt bästa och vi kommer bara att sysselsätta oss med soffhäng hela helgen (nästan)
      Tack för kramarna – de behövs 😉

    • Jag tycker också om att ligga på magen 🙂 Även om jag vill fixa en massa så går det inte. Hjärnstressen sätter stopp och det känns som om jag är i en bubbla och då det är bara att stänga ute alla intryck och måsten.
      Tack alla kramar ger lite extra energi

  2. Utmattningssyndrom har både jag o Kjell råkat ut för. Och det tog tid att komma tillbaka. Hoppas du mår bättre för var dag…för man kan inget annat än att ta en dag i sänder. Bamsekramen till dej.

    • Det tar tid, det förstår jag. Men så kör jag på en dag – då blir det bakslag…. och det är som du säger att ta en dag i taget. Eller till och med en halv dag i taget.
      Bamsekram tillbaka

  3. Det är tråkigt att läsa vad du har råkat ut för. Känner sååå med dig Anette.
    Fick en sådan diagnos 2004 och det har varit många tuffa år sedan dess, för oss bägge två och är fortfarande. Jag får kämpa med olika saker till och från.
    Tack för länken du delade med dig av i inlägget, så mitt i prick.
    Ta nu hand om varandra och en stor BamseKram skickas/Yvonné

    • Det är mycket att lära om, lära nytt, har jag förstått. Det är en tuff tid men det är bara att ta en stund i taget, samtidigt som det är skönt att ha doktorns order om att bara göra sånt som är kul 😉
      Tack för dina värmande ord och en stor kram till dej

Kommentarer inaktiverade.